Bilder i dagspress - av Gunnar Borg
Staffan Teste är mycket nöjd med utslaget och påpekar att det reder ut en hel del oklarheter kring användning av bilder på nätet. Det är idag vanligt att till exempel webbkonsulter visar skärmdumpar från sajter det byggt som referensmaterial på sina webbplatser. Men denna typ av publicering kräver enligt domen tillstånd av de fotografer vars bilder förekommer på dessa skärmdumpar.
Webbföretaget tvingas nu betala skadestånd till fotografen. P-A Ulander kommenterar domen med ”Det här känns riktigt tråkigt och onödigt. Men samtidigt är det jättebra – nu finns det något att gå efter även för oss webbisar”. När jag frågar P-A om han har något råd till andra säger han ”Mitt råd till andra är att verkligen gå till botten med kontroll av rättigheterna. Att även om kunden säger att de har alla bildrättigheter så ska man be att få se avtalen. Kolla upp med fotografen att det verkligen stämmer och är ok. Man kanske inte ens nöja sig med det utan be att få det skriftligt.” Som ett resultat av tvisten har Kabelkultur nu startat en egen bildbyrå för att kunna förse kunderna med bilder till webbsidor.
Det verkar som hela affären har varit ganska rörig. Byggföretaget Q-Houses hade anlitat fotografen för att ta bilder och bygga en hemsida. När de senare byter webbleverantör blir det en tvist kring ett antal bilder som används på den nya webbplatsen men som han inte fått betalt för. Två av dessa obetalda bilder är sedan med i en skärmdump som webbföretaget Kabelkultur publicerar i sin portfolio över olika kundprojekt som de arbetat med. Något som enligt P-A Ulander i princip är praxis bland webbföretag. P-A påpekar att bilderna egentligen inte var viktiga i sammanget, det viktiga var att visa sajtens design, han kunde lika gärna bytt ut dem mot svarta hål. Han hade även gärna kunnat tänka sig att betala fotografen för att få använda bilderna om det bara hade framgått från början, för det var ju fina bilder. Att det blev en rättstvist mot webbföretaget var en följd av en tvist mellan fotografen och byggföretaget. P-A säger ”Det verkade varit rörigt mellan kunden och fotografen och de hade hamnat i luven på varandra av någon anledning. Kunden verkar ha betett sig illa mot fotografen.” Så slutsats är nog att om fotografen hade fått betalt från början och om P-A hade frågat om lov så hade det nog inte varit något problem att använda skärmdumpen.
Något som är intressant är hur HD tolkar bildens storlek i detta sammanhang. Istället för att jämföra bildens storlek med webbplatsen visning så tittar de på bildens storlek i förhållande till den skärmdump där den var med. Utifrån detta anser de inte att bilden bara är en bakgrund utan är en viktigt beståndsdel. HD skriver; ”Huruvida ett fotografi utgör en oväsentlig del av en annan bild i vilken den förekommer bör avgöras efter en helhetsbedömning, varvid t.ex. fotografiets storlek i förhållande till bildens totala storlek och fotografiets funktion i bilden får beaktas”. Det räcker alltså inte med att dra ner bilden till frimärksstorlek. Även en liten bild är en publicerad bild.
Staffan påpekar att domen även är intressant ur en annan vinkel. Generellt har Tingsrätterna inte utdömt skadestånd i samband med bildstölder. Men nu finns det ett prejudikat på att fotografen har rätt till skadestånd, inte bara ersättning för uteblivit publiceringsarvode. Dock blev det i detta fall små belopp. HD utdömde 1000 kronor i skadestånd och 400 kronor per bild i arvode, totalt 1800 kr. Staffan säger ”Vi ville haft mer pengar än vad vi fick ut. HD tyckte att bilderna var ganska obetydliga.”
Jag frågar Staffan om inte denna typ av publicering går att jämför med ett citat ur till exempel en bok. Något som ju görs dagligen i varenda tidning. Han svarar ”Det finns ingen citaträtt för bilder. Bilder får man inte citera. Det säger sig själv, tar du ut en del av bilden så har du manipulerat den vilket är otillåtet. Publicerar du hela bilden så är det ju en publicering.”
När man frågar andra om domen så får man blandade svar. En del menar att den här typen av strikta tolkning är ett hinder för yttrandefriheten, att det nu blir svårt att visa upp en webbplats i en artikel eftersom det ju nästan alltid finns bilder. En del menar att denna typ av strikt tolking ger motstånadare till den nuvarande upphovsrätten (t.ex. Piratpartiet) onödig amunition. Andra ser det som en seger för just fotograferna.
Jag frågar Staffan hur svensk rätt skiljer sig mot andra länder i denna fråga. Han berättar att inom EU är det nu ganska lika, med undantag av Storbritannien vars rättssystem mer liknar USA:s. Google förlorade nyligen ett mål om tumnaglar i Frankrike. I USA pratar man om fair use, där kan man citera bilder på ett annat sätt. Med den här tolkningen borde inte Googles tumnaglar vara tillåtna i Sverige. Jag frågar då Staffan om han ska stämma Google nu, han svarar ”vi får se om det finns något bra exempel”.
