Vadå 72 dpi?

En relevant fråga borde vara; hur stor är bildskärmen eller projektorduken. För om 72 dpi nu skulle vara den upplösning som krävs för en bildskärm så borde man ta skärmens storlek i tum och multiplicera med 72 för att får önskad bildstorlek i pixlar (dpi = dots per inch, punkter per tum*). Men när du förbereder bilder för att visa på bildskärm, till exempel för en Power Point så vet du oftast inte hur stor bildskärm som betraktaren har. På samma sätt som tv-bolagen inte kan veta, och inte heller bryr sig om ifall du har en liten svartvit tolvtums tjock-tv eller femtiotums plasma-tv. Sanningen kring tv är att de flesta utsändningar fortfarande görs i samma upplösning som för 50 år sedan. Det är ju först det senaste året som sändningar i HD har tagit fart, även om det har sålts stora höguppplösta tv-apparater i flera

Några vanliga skärm- och videostandarder och deras upplösning.

Det som vi ska ta hänsyn till är vilken skärmstorlek i pixlar eller linjer som det (sannolikt) ska visas på och eventuell videostandard som det ska distribueras enligt (PAL-SD, NTSC, PAL-HD). Vi behöver veta antalet pixlar i bredd och höjdled. Inom video anges detta traditionellt som linjer vilket i princip är samma sak. Vi behöver även ta reda på skärmens proportioner (aspekt ratio). Det är nämligen inte självklart att pixlarna är kvadratiska. Många videoformat har rektangulära pixlar. Detta är ett knep för att hålla nere bandbredden (mängden data) som ska skickas. Även många optiska filmformat är så kallat anamorfa och har olika upplösning horisontellt och vertikalt

Äldre bildskärmar, så kallade CRT-skärmar hade egentligen ingen fast upplösning. De kunde hantera signalkällor med varierande upplösning (multisynk). Våra moderna LCD-skärmar och projektorer har fasta pixlar och därmed också en fast upplösning. Därför är faktiskt nyare skärmar känsligare för att bilden har rätt upplösning än äldre skärmar. Om du väljer en annan upplösning än avd skärmen har som skalas bilden om, men tyvärr ofta med dåligt resultat. Projektorer har också fasta upplösningar, men de har ofta bättre videoprocessorer för att skala om bilden. Dessutom är det mer förlåtande när bilden projiceras på en duk. Det går ofta bra att skala ner bilder, men vid en uppskalning tappar du alltid kvalitet.

Den tv- och videostandard som fortfarande är dominerande i Europa är så kallad PAL-SD. Där SD står för Standard Definition. Den har ett vertikal upplösning på 576 pixlar. Det innebär att om du visar detta på en 26” så är den lite drygt 15” hög. 576/15 = 36 dpi, ganska långt från de 300 dpi som vi ofta vill ha för att trycka en bild. Men då måste du komma ihåg betraktningsavståndet, du har inte tv:n 30 centimeter från ögonen. Men även med detta inräknat så har klassisk tv riktigt låg upplösning jämfört med tryck. Detta gör att du bör undvika detaljrika bilder med repeterande mönster när du producerar material för video och tv. Du måste också välja en större grad på text. Om materialet ska distribueras på en vanlig DVD-skiva så kan du fortfarande inte ha högre upplösning än 720 x 576 pixlar även om den skärm som det ska visas på är full HD. För en vanlig DVD-spelare kan bara hantera video i PAL-SD.

När du visar bilderna från en dator eller nyare mediespelare kan du däremot jobba med högre upplösning på bilder och video. Då är det främst skärmen eller projektorn som sätter begränsningen. Om du gör bilder till powerpoint presentationer så det fortfarande vanligt att göra bilderna 1024 x 768 pixlar. Det har länge varit standardupplösning på projektorer. Många nyare projektorer är anpassade för HD-film, de är widescreen 16:9 med en upplösning på 1920 x 1080 pixlar. De kan med andra ord återge även detaljerade bilder med bra kvalitet. De har en kvalitet som kan jämföras med klassisk diabilder eller 16 mm film. Om du ska göra en presentation som ska visas på många ställen är det bäst att hålla proportionerna till 4:3 för att inte får problem med äldre projektorer. Ett bra val är då att göra bilderna 1440 x 1080 pixlar. Då går det bra för datorn att skala ner det till 1024 x 768 samtidigt som du kan få en riktigt bra bild på en ny projektor, fast med svarta kanter i sidorna.

Om du producerar stillbilder som ska visas via marksänd HD-TV eller webbtv använder man inte full HD-upplösning. Istället används den lägre upplösningen för HD som ofta kallas för 720P. Då är en bild med kvadratiska pixlar 1280 x 720 pixlar.

När du ska använda en bild i ett bildspel, presentation eller video så bör du skala den till rätt storlek och sedan eventuellt skärpa den något. När du skalar om bilder i Photoshop så kan du gärna välja metoden ”Bikubisk Skarpare”, den bevarar detaljer bra.

När du testar bilder för tv eller presentationer så kan du gärna ställa dig längre från datorskärmen än vad du normalt har när du arbetar. Ställ dig så bildskärmen fyller ut lika stor del av synfältet som en projektorduken kommer ha för publiken som ska se presentationen.

Om du ska köpa in bilder för visning på bildskärm eller projektor så är det bra att köpa bilder som är minst 2000 pixlar breda. Då klara du även visning i full HD-kvalitet. Om du ska fylla ut hela skärmutan behöver du en liggande bild. Fundera också på hur motivet fungerar om du måste beskära den i proportionerna 16:9. På höjden är det sällan du kommer behöva mer än 1080 pixlar i detta sammanhang.

Och du – glöm det där med 72 dpi, här är det antalet pixlar som räknas...