Bilder i dagspress - av Gunnar Borg
Det är titeln på en ny avhandling om Ingmar Bergman och hans arbetssätt som regissör. När Ingmar Bergman gick ur tiden dröjde det inte länge förrän det höjdes kritiska röster om att hans filmer i själva verket är filmad teater. Det perspektivet nyanserar forskaren Christo Burman i sin avhandling. – ”Teatralitet är ett knepigt begrepp som det har varit intressant att ge sig i kast med”, säger Christo Burman. ”För de flesta har ordet en negativ laddning men jag vill bidra till att nyansera och ompröva det, och samtidigt med dess hjälp visa på nya tolkningsvägar in i Bergmans filmer.”– Jag har både haft möjlighet att intervjua Ingmar Bergman och att sitta i det omskrivna Bergman-arkivet, som verkligen är en guldgruva för alla med minsta intresse för Bergman och kulturhistoria överlag, berättar Christo Burman.
I sitt möte med arkivmaterialet har Christo Burman i huvudsak sökt sig till Bergmans regi- och arbetsdagböcker för att på så sätt komma nära regissörens allra första infall i manusarbetet och kunna belysa hur hans filmer växt fram. Det har lett till ett flertal spännande och avslöjande upptäckter, som redovisas i avhandlingen. Bland annat visar Burman på hur Ingmar Bergman rörde sig över gränserna mellan olika medier, och berikade samspelet mellan dessa.
– Bergman är nästan uteslutande förknippad med finkultur, men i avhandlingen visar jag bland annat på hur han gjort reklamfilm för tvålen Bris och publicerat sina filmmanus i Allers. Förhoppningsvis kan min avhandling luckra upp bilden av den ångestladdade demonregissören som frammanar abstraktioner på bioduken.
Christo disputerade på Umeå Universitet fredagen den 26:e mars. Avhandlingen är utgiven på Atrium Förlag.
